De senaste åren har varit intensiva.

Under tre år har jag flyttat fem gånger,  haft 4 arbetsplatser, och jag har helt bytt arbetsbana. Jag har avslutat ett väldigt långt förhållande och jag har inlett ett annat. Sjukdomar och "det där som händer andra, men inte oss" hände ändå, och  cancer har varit högst närvarande. Den tog en av mina närmsta vänners mamma förra våren, men våran mamma klarade sin och finns kvar med oss.

I mitt huvud surrar alltid tankarna, men de senaste åren har det nästintill kokat i huvudet. Stundtals har det varit kaos.

När orden eller skriften inte räckte till började det uttryckas på ett annat sätt, och jag hade tusen hårfärger under bara några månader. Jag ville förändra livet och tillvaron, och det var lättast att börja med sig själv.

Min rastlöshet har blivit mycket värre de senaste åren, och jag får en lätt dos av ångest av att inte göra någonting alls. Jag har svårt att fokusera på en film, ett samtal eller ett tv-program. Jag vill gärna pilla med något och kan driva min kille till vansinne med mitt ständiga slösurfande på telefonen. Det är bara det att även när jag sitter stilla så kokar det i mitt huvud. Tankar om livet, mening, mål och prestation. En ständigt pågående monolog jag aldrig kan få avstängd. Hade jag kunnat, så hade jag nog planerat hela livet. Jag försöker i den mån det går, men jag önskar jag kunde sluta. Det är så lätt att bli besviken när man planerar, för livet är ju mycket de där oförusägbara sakerna som sker, och när man aldrig kan lära sig det är det så lätt att bli frustrerad och ledsen.

Jag önskar jag kunde njuta av en dag som andra säger sig kunna. Bara ta dagen som den kommer.

När jag ser en dag, ser jag en rad saker som ska göras, utföras, lyckas med, en tävling mot sig själv och sin omgivning innan det är dags att sova och en ny dag tar sin början.

Jag har väldigt svårt att vara lagom, en i mängden. Jag vill sticka ut och jag vill helst vara bäst.

Ska man springa lopp, ja då vill jag helst få bäst tid, ska man ordna middag, då ska jag bjuda på flest rätter. Ska man jobba, då ska jag jobba hårdast, ( och helst klara av att pliugga och utföra något annat viktigt på fritiden. ) Jag har en kämparglöd utan dess like när jag bestämmer mig för något, (för kämpar gör jag verkligen, det kommer inte gratis) och min kämparglöd  är jag tacksam för! - Men, den håller också på att slita ut mig.

Jag insåg idag vad jag ska med denna bloggen till.

Den här bloggen ska påminna mig om mina tankar, min glädje och det som är jobbigt också.

Den ska handla om att finna livsglädje i det lilla (som stora) och förhoppningsvis min väg lite närmare inre harmoni.